Sök
Inga sökresultat hittades
Inga sökresultat hittades
Hästsporten har alltid debatterat funktion kontra stil och design. Från militärens ursprungliga strama läderutrustning utan någon stil utan enbart funktion till dagens tävlingsbanor där pannband glittrar, sadlar pryds med strass, schabrak som skall matcha med ryttarens övriga utrustning.
Kritiken mot glittrig utrustning bottnar sällan i själva glittret eller i produkten i sig. Utan det är snarare att hästen reduceras och istället ser man ett visuellt objekt. Samtidigt som social media premierar allt som är iögonfallande vilket kan leda till en risk att det ytliga går före funktion och prestation.
Att ett illa sittande träns, en för hård nosgrimma eller stela benskydd används för att det ser snygga ut men kan orsaker obehag hos hästen. Det finns ryttaren som med flit har kompromissat med utrustningen som inte gynnar hästens välfärd.
Därför kan det i vissa debatter bli så att ”bling” symboliserar felprioriteringar. Men är det verkligen en rättvis bild?
Att något är vackert betyder inte automatisk att det är dåligt för hästen. Problem uppstår först när materialval och design inte utgår ifrån hästens anatomi och uppfyller kraven på funktion. Ett strasspannband med säkra snabbknäppen kan vara precis lika bra som ett vanligt traditionellt läderpannband.
Benskydd till hästar kan vara ha dålig passform men med rätt materialval i kombination med rätt form och design så finns det inget hinder att addera till snygga detaljer.
Samma sak gäller ett designat träns med gnistrande nosgrimma. Det är inte dekorationen som avgör hur hästen uppfattar utrustningen utan det är passformen, materialvalet, mjukheten, vadderingen och tryckfördelningen som är det avgörande faktorerna.
När designen är rätt kan strassen snare bli ett lager som appliceras ovanpå en funktionell grund. Om den placeras infälld eller så den inte skaver, väger eller förändrar utrustningens funktion och flexibilitet är inte ett problem utan ett rent designval.
Framtidens utrustning – glitter eller ej -måste börja med hästens biomekanik. Det innebär i stort:
- Ergonomiska former som följer huvudet, kroppen och benens konturer
- Mjuka följsamma material där det behövs och stabilitet där det krävs
- Genomtänk placering av sömmar, spännen och eventuella dekorationer, det är viktigt att utrustningen inte stör hästen
- Utrymme för rörelse, muskler och blodcirkulation
"Men bara om vi slutar fråga om "bling" hör hemma i hästsporten och att vi istället frågar oss hur det är gjort och för vem" säger Ida Jakobsson
Ryttare skall inte behöva välja mellan att uttrycka sin stil eller värna om sin häst. Det kräver högre krav på oss tillverkare, på marknadsföringen och inte minst på alla oss som brukare.
